ANTIKVARISK FÖRUNDERSÖKNING RINDÖ VÄSTRA

Läs mer här.

Rindöbadens kurhotell

- ett storslaget projekt

På 1880-talet ville ägaren till fastigheten Källviken på Rindö, G. L. Högberg, ville på 1880-talet ”slå mynt”av av sina källor vid Rindöbaden och  starta affärsverksamhet. Att besöka brunns- och badanstalter hade blivit ett populärt nöje för de bättre bemedlade  vid den här tiden.
G. L. Högberg anlitade två professorer och en handelskemist för att undersöka vattnet i källorna. Resultatet presenterades i tidningen ”Hygiena” 1885. Där kunde man läsa att Rindö källor ”…med afseende på jernhalten intaga främsta platsen av hittills kända vanliga jernkällor.”

Med detta intyg var det självklart att Högberg bestämde sig för att uppföra en stor kuranläggning. Den projekterades för att kunna ta emot så många som ett par tusen gäster per år.

De fyra källorna rustades upp och försågs med brunnshus. Intill byggdes en hotell- och en restaurangbyggnad, en gymnastikhall och ett par stora villor. Man köpte också en ångslup för att transportera gästerna mellan Vaxholm och ön.
Från Stockholm fick gästerna åkta tåg till Rydbo station och sedan vidare med häst och vagn via Bogesund. Utöver möjligheten att dricka brunn och bada, både varm- och kallbad, kunde gästerna boka in sig på sanatorium för nervösa, blodfattiga och konvalescenter. Läkare fanns läkare fanns att tillgå.

Exklusivt för tiden var elektriskt ljus, rinnande vatten, som var drickbart, fjorton badrum med varmvatten, centralvärme och vattenklosetter. 50 rum hade egen balkong. Helpension kostade 35-48 kronor per vecka eller 140 -192 kronor per månad.

Att stora delar av ön 1902 blev militärläger tyckte många var till nackdel för kurorten. Detta ansågs, enligt den då kände vaxholmspolitikern John Abrahamsson ”icke vara förenligt med en kuranstalt”.

Allt såg ändå ljust ut fram till 1908, då den stora huvudbyggnaden brann ner.
Idag kan man tydligt se lämningar i berget av efter det magnifika hotellet, med dess fem våningar  i många etager i berget. Den stora hotellvillan som mest hyrdes ut till familjer står kvar än idag, i vägskälet nere på Rindöbadsvägen. Man kan också tydligt se var de prunkande terassodlingarna klättrade upp vid sidan av gångvägen från ångbåtsbryggan.

1927 brann även den äldre restaurangbyggnaden, och en person, restaurangens källarmästare, omkom. Enligt en gammal dam som fortfarande har sommarhus på platsen
anklagades en anställd för mordbrand och dömdes att avtjäna ett långt fängelsestraff.
Damen hade lekt med den anklagades dotter och vittnar om den dramatiska händelsen. Hon berättar även att hon fortfarande kan stöta på gamla fjäderbollar när  hon gräver i sina rabatter. På hennes tomt låg de tidigare badmintonbanorna bakom den stora hotellbyggnaden.
På eftermiddagen kunde man se de fina vitklädda damerna, med uppfällda parasoll som skydd mot solen, ta sin dagliga promenad utefter den uppmurade strandpromenaden.


Sammanställt av Rita Grandin, Stefan Lövings väg, Rindö. Kontakta henne genom att klicka på namnet.
Källor:

• Prislistor och prospekt på Rindöbadens verksamhet (Vaxholms bibliotek),
• Vaxholm och Fästningen, några historiska bilder från en liten stad (Vaxholms f ästnings museivänner, redaktör Eric Jarnebring)
• Intervju med granne 2004 (Rita Grandin, Ann Lisinski, Christina Wemmenhög)